De käraste tingen
En del saker man har skulle man knappt klara sig utan?? Jag har en favorit - den här kannan, bucklig och snedslagen - men den har paaaaatina (för att härma min kollega Tessan). Denna hittade jag på en loppis på Gotland en semester 2002, tror jag det var. Cirka sjuttio spänn, tror jag att jag gav.
Tänk att det FINNS människor som delar ens fablesse för paaatina.... en lisa för själen.
SvaraRaderaHur kommer det sig att inte fler människor ser det vackra i bucklor och skav?
Gamla bruksföremål, sånt som en gång använts av någon, behövts av någon.
Ting som varit viktiga för någon, betytt nånting.
Ibland sånt som kanske setts som värdelöst efter många års användning och kastats i skogen (har under årens lopp gjort mina bästa fynd under skyddade grangrenar och i mossiga stenrösen).
De har ju en historia, ett liv! Att folk som inte förstår bättre raljerar över mina rostiga gamla pottor, eller fnissar över hemsläpade rostiga band som hittats i dikesrenen kan jag väl förstå. Lite. Men att inte se VÄRDET i en tummad skinnportmonä från 1800-talet?! Tänk vilka transaktioner som gjorts med den i näven. Fanns det alltid nåt att plocka upp för den som snäppte upp låset? Vilka är de viktiga köp som gjorts med sedlar och mynt som en gång sparats ihop och legat där inuti? En vigselring? Ett par dansskor med klack, en handpenning på byns första bil (eller sista?) En ko, rätt upp och ner kanske?
Patina, det är liv och minnen att vörda och vårda det!
Tycker jag.
Kram. Tessan